Det var ju faktiskt skolavslutning idag -i år med. Vad tiden går! 6:e gången vi stod vid flaggstången och sjöng om Blomstertid, och lyssnade på rektorns tal och alltihop. Och mer än en tår trillade. Vad ÄR det med skolavslutningar? Jag får gåshud och glädjetårar som bara ramlar av sej själva! *hjälp* Känns inte så lite fånigt.
Barnen fick fina ord med sej. Stora S har underbara kompisar som fixar en hejdå-fest åt henne i kväll. Nu kommer hon bo hos pappa tills vi flyttar tror jag. Hennes pappa är egentligen underbar, som släpper iväg sin dotter till ett annat land i ett helt år!! Jag har svårt att sätta mej in i hur jag skulle känna mej i hans kläder. Men han säger att hon får världens chans, och den får hon inte missa. Och det har han ju väldigt rätt i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar