Fyrverkerier piggar upp!

En härlig eftermiddag! Vi gick på julskyltningen och kollade på fyrverkerierna. Tyvärr var det så dimmigt/disigt så man inte såg så mycket, men lite dunder och brak piggar verkligen upp!!

Lilla A var lycklig för hon fick se en " stoor tonte" och "hetten". Hetten var visserligen en åsna som ingick i en levande julkrubba, men vad gör det när man är 2?

Nu är det adventsfint i huset och till och med kristallglasen är diskade! Nu kan det bli jul om det vill!

Mail från min son!

Första gången han skriver till mej. Blir lite rörd och såklart fundersam på vad för bild han har av mej egentligen....

Xianshan

Måste ju visa hur fint hotell jag bodde på i Kina... Här var parken utanför hotellet.

Och ja jag skäms, men jag behövde tonåringens hjälp för att tanka ur bilden ur telefonen...

Det är fredag i morgon, det är väl bra??

Jo det måste vara bra. Då säger vi så.
Förresten ska vi ha vänner på middag på lördag och det är en härlig känsla! Det dära sociala livet har legat på is så länge tycker jag. Och jag orkar inte ens få panik över maten... (fast jag vet ju att det blir P som planerar, handlar och lagar allting). Jag brukar städa. Men nu är det Caroline som städar åt oss. Klurigt att hitta på nån uppgift åt mej då?
Hoppas ni hör ironin. Jag kan nog ägna hela lördan åt att måla naglarna. Eller baka rosenbröd? Eller Ciabatta.

Jobbig resa

Förra veckan var verkligen tuff, skönt att vara hemma igen. Men nu ska man hinna ikapp allt man missat. Är faktiskt så trött så jag känner mej kräkfärdig.
Nu har alla i familjen fått vaccin mot influensan utom S och jag. Hon ska få 2:a december, men själv har jag ingen aning. Skulle bra gärna vilja vara klar med det där, särskilt som en kollegas fru just har varit illa däran i den-där-flunsan.

Längtar efter jullov, men få panik när jag inser att julkalendern börjar snart på tv. Gillar verkligen inte november.
Men jag kan inte påminna mej om när jag senast tyckte att nånting var särskilt kul. Utom när P fick sitt bra röntgenresultat förstås.
Är dagvill och undrar vad jag håller på med.

Nya världen, nya värden

Är inne i en period då jag grubblar enormt mycket. Kallas det 40-årskris kanske?
Jag ser på världen så annorlunda sedan P blev sjuk och "frisk" (man säger inte frisk om cancerpatienter förrän efter ett antal år - mycket man får lära sej).

Lite floskel-aktigt kanske, men jag känner en enorm tacksamhet över det liv jag har. Något som jag alltid borde ha gjort, men alltid haft för bråttom för att kunna göra. Alltid längtat framåt eller bakåt, aldrig riktigt uppskattat nuet. Jag hoppas att jag kommer kunna hålla fast vid det här!
Det är faktiskt lättare att finnas till när man kan orka med att uppskatta att vabba med en magsjuk liten trots att det finns en massa andra måsten. För att man får chansen att läsa "Nalle har ett par byxor med hängslen. Det är ett par blå byxor" tio gånger i rad och känna hur den lilla trivs med det.

Framför allt just nu har jag jobb-kris med mej själv. 15 år på samma ställe - är jag tokig? Vad gör jag av mitt liv? Skulle jag inte kunna göra något mer nyttigt någon annan stans? Och nu ska jag resa till Kanada igen. Och får inte läsa om någon nalle på fem dagar. Tråkigt.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Det var bra!

Inga tumörer som syns - men en inflammerad tandrot, därav svullnaden.
Remiss tillbaka till käkkirurgen, och jag gissar på att den där tanden ryker snart (till P:s förskräckelse), men hellre det än att få nya inflammationer varje år.

Nu blir det fira av till kvällen kan jag lova. Först ska jag bara jobba klart och få lära mig hur jag uppdaterar ett verkyg som mäter kvalitetsbristkostnadsbesparingar så jag kan bocka av nåt som jag knappt fattar vad det är en gång i månaden... Inspiration kom hit tack?

Nervöst idag

Vill inte vara nervös, men det går inte att undvika. Mina fingrar är iskalla - tydligt tecken på att jag är nervös.
Jag tror att röntgen ser bra ut, det är inte det. Men igår kväll när vi satt och åt kvällsmat tittade jag upp på P och såg att han är svullen på kinden igen: F-A-N också.
Kanske inbillning, kanske har den sett ut så sedan operationen i april, jag vet ärligt talat inte. P hummade nånting obegripligt när han själv klämde på kinden.
Ibland blir små saker väldigt stora.

Godnatt blogg?

Bloggen för en tynande tillvaro medan resten av livet rullar på för fullt. Gott tecken eller hur?
Förra veckan var jag på ett seminarium i Beijing. Höll en timmes presentation för ca 100 personer. Jag var grymt nervös innan, men egentligen var det inte så farligt. Lång resa för endast en timmes jobb kan man tycka...
Dessutom gjordes en utflykt i Fragrant Hills, en liten vandring på nästan 2 timmar i branta backar, svetten dröp!
En öl i baren på SAS-hotellet förde tankarna till den dan för ganska exakt 10 år sen när P och jag satt där och började tindra.

Sen hade vi höstlov och hela familjen tillbringade fyra dagar i vår stuga!! Underbart!! Många löv blev krattade ojojoj. Ont i armarna har jag!

På fredag ska vi till P's läkare och få reda på resultatet från röntgen som gjordes i början av oktober. Å denna väntan. Men allt känns ganska bra inför det. P jobbar nu, från denna vecka på halvtid till och med!