Dimman lättar

Äntligen känns det bättre på riktigt! Efter många, många tuffa dagar så har det vänt.
Mitt i veckan var jag hos doktorn och fick nya mag-piller av en tuffare sort och penicillin mot Borrelia... !
Jag har alltså varit sjuk... Inte undra på att jag haft sprängande huvudvärk i flera veckor (och testat läsglasögon och knaprat ibumetin). Fick en fästing i knävecket i mitten av juli som jag missade ett par dagar. Synd att jag dessutom glömde att titta efter röda märken innan det blev en rejäl blaffa. Nu känner jag mig betydligt mycket bättre på alla sätt!

Idag har vi varit nere på Bondens marknad på torget. Köpte kanske inga drivor, men till kvällsmaten idag bjöds det både vaxbönor och nykokta skivade rödbetor med flingsalt. MUMS! Ett underbart gott bröd blev det också och lite persilja jag frös in i påse.
Egna odlingar blir det igen något annat år. Snart. Kanske.

Lite bättre!!

Måste ju förstås rapportera att det går en aning aning bättre nu. Första jobbveckan är avklarad (jobbade 75%) och jag överlevde! Det var verkligen en energikick att få vara med på fredagsfikat igen!!
Och P står på benen igen, det hjälper självklart till.

I det här sköra läget är det alldeles för lätt att det går på tok. Fick ett rejält bryt på min svärmor i morse när hon skulle tala om för mej att P har fått svininfluensan, det borde jag förstå. Usch, jag blev ordentligt arg och så fruktansvärt ledsen. Men med hjälp av min underbara syster och min pappa klarade jag mig igenom den här dagen också, och som sagt, nu är det bättre.

Bottennivå

Undrar hur många gånger denna sommar jag trott att "lägre kan det inte bli botten måste vara nådd"?
Och sen är den inte det. Det kan hela tiden bli sämre. Och när man är där nere , hur ska man kunna skrapa ihop resterna av det som en gång var man själv?

Jag hoppas jag hittar svaret på den frågan snart.