Röntgen är klar men ingen har bemödat sej med att ringa P och meddela resultatet. Denna väntan tar knäcken på mig.
Nu är det 4 veckor sedan jag stod på en parkeringsplats i Regina och hörde P säga orden "jag har cancer". Det är de svåraste 4 veckor jag har gått igenom i hela mitt liv och detta är bara början.
Livet är svårt - vänj dej, sa min pappa.
Igår kväll var jag på dagis på besök! Fick titta på den avdelning där A börjar i augusti och träffa personalen. Det verkar bli riktigt bra!! Men även om det är fjärde gången jag ska börja lämna ett barn på dagis så känns det lite vemodigt och pirrigt.... :)
Jag vill också tacka alla er som hör av er!! Er omtanke värmer!!
Och förresten! Vi har ett badkar och rinnande vatten i badrummet! Men ingen dörr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar